Draken i öster har vaknat! Akta er!

Jag hörd på radion kring den 28e sept. att EU hade vänt sig till Kina för att låna pengar som hjälp till att fylla det stora svarta håll som orsakats av Greklands misskötsel av sin ekonomi. Ett svart hål som kan växa ännu större om Italien och kanske ännu flera länder inom EU hamnar i ekonomisk kris. Blir Kina välvillig skulle inte vara konstigt. Genom att ge ”bistånd” får de via EU plösligt makt och inflyttande över Europa.

Det ville Kina naturligtvis ha. Landet har skaffat sig inflyttande i vissa afrikanska länder via att ”hjälpa” dem med utbyggnad av infrastruktur som t.ex. väger och detta görs inte som välgörenhet, nej, Kina förväntar sig saker i gengäld t.ex. gynnsamma rättigheter att utvinna ländernas naturresurser.

2007 var jag på en rundresa i Kina och vår kunniga guide berättade att Kina hade stora reserver utländska valutor vilka om de ville, skulle kunna användas som utpressningsmedel. Skulle t.ex. Kina inte få etablera sig i ett Europeiskt land kunde Kinas ledning kunna hota att sätt landet och därmed alla i eurosamarbetet i ekonomisk kris vilket skulle göra Euron nästan värdelös.

Just vid den tiden då jag reste ville det kinesiska företaget Fanerdun etablera sig i Sverige, etablera sig i Kalmar! Det skulle bli en stor satsning. De skulle bygga upp en permanent utställning som skulle, för Sverige och andra länder visa upp Kinas kultur samt industriellt kompetens samt varit en bas för kinesiska grossister. Det hade också inneburit att 400 kinesa skulle flyttas till Kalmar. Satsningen skulle bli en språngbräda för Kines investering i Europa. Hade Sveriges regering av någon anledning sagt nej till detta skulle Kinas ledning om de hade velat kunna förstöra Sveriges ekonomi.

Som det var blev det inget av med satsningen. Kinas ledning satt stötesten för det hela genom att inte tillåta valutautförsel från landet. Byggnaderna står övergivna, ett monument över hur det kan bli när ett lands regering och landets företag är ur takt med varandra.

Kina är ett ofantligt stort och mångfaldigt land. Detta innebär tror jag att många européer inte kan begripa det. Det är ett land för vilket man bör ha stor respekt men samtidigt vara vaksam och inte vara godtrogen när det gäller dess avsikter.

Tänk, Kina var ett land dit man för 50?år sedan skickade missionärer för att frälsa kinesar till den kristna tron! Ett land som trollade fram romantiska bilder på kinesa bönder som med böjda rygg, och upp till sina knän i vatten arbetade i sina risodlingar. Man såg Kina endast som ett land som var underutvecklat där folken var fattiga och till antal många!

Nu måste man tänka om! Draken i östern har vaknat! Kina har blivit en stor makt vilket bör få alla sina tidigare biståndsgivare att darra av rädsla. Därför bör man tänka två gångar innan man gör sig beroende av en drake därför att tror jag en hungrig drake är inte så noga på vem eller vad den slukar för att stilla sin hunger.  

Med tanke på detta borde vi kanske vara väldigt tacksam för att det inte blev någon kines satsning i Kalmar?

Annonser

Beröva Breivik hans namn, hans identitet!

 Vid olika tider i i Sveriges massmedierapportering har man använt en beteckning, en synonym för en person som är misstänkt vara skyldig för ett allvarligt brott ofta med våldsinslag. Beteckningen 29-åring har varit ofta framkommande. Därför när man läser en löpsedel och orden 29-åring finns med är det lätt att man omedvetet associera till en brottsling som brukat våld. Orden 29-åring är endast en beskrivning, en beteckning på en okänd som  egentlig inte är någon förrän han eller hon fått ett namn.

De sista veckorna har man inte kunnat undvika höra namnet på mannen som är ansvarig för 77 människors död och av dessa var 69 ungdomar. Vi har fått läsa och förfäras över hur han kallblodigt och systematiskt gick till väga när han sköt dessa unga försvarslösa människor ibland mer än en gång. Vi har fått höra om hans manifest, sett löpsedlarnas bilder på hans ansikte där han verkar nöjd över all uppmärksamhet.  Och det har han verkligen fått, vi vet hur han ser ut, delvis hur han tänker och vad han heter.

Namnet Anders Bekring Breivik eller endast Breivik är numera välkänd. Och är det inte  just det som han ville? Naturligtvis!

Många vet bestämt vad de skulle vilja göra med honom om de fick honom i sitt våld men det finns faktiskt ett bättre sätt.  Låt oss beröva honom av hans berömdhet genom att beröva honom av hans identitet. Alltså i fortsättning kallar honom för t.ex. ”den norske massmördaren”… ”Utöya barnamördaren” …. ”Utöya terrorist och barnamördaren”…..eller något annat som i några korta ord beskriver och sammanfattar brottet och brottslingen.

Han är inte värdig ett namn. Visst, skriver om brottet, tillvägagångssättet, manifestet, personen, men ger inte honom  ett namn och helst inte heller ett ansikte. Han förtjänar inte rätten att vara någon. Gör man allt detta har han förlorat allt, rätten till kändisskap, förundran, beundran och berömmelse. Han skulle för resten av sitt liv förbli och för vara som man säger på engelska ”a nobody”!  

Så, låt oss nu spärrar in Utöya barnamördarens identitet i glömskans fängelsehåla,……..kastar bort nyckeln ……… och……..hoppas att han någon gång visar han är värd att minnas  genom att be den Gud som han förnekar och de drabbades anhöriga om förlåtelse.

Ber för Kadaffi!

Käre himmelska Fader,

Tack för att du har visat oss din kärlek genom att ge dej till känna vid mänsklighetens bardom, för att du genom dina utvalda och profeter försökt förmedla hur stor din kärlek till människan är och för att du sedan Fader kom till oss som en människa, det enda sätt som gjort att vi kan förstå vad din kärlek innebär.

Fader jag ber att du fyll Kadaffi med din Helge Ande. Fyll honom med ditt ljus så att allt mörker som finns inom honom kommer att försvinna och lämna honom mottaglig för din Helge Andes läkande kraft.

Jesus kom till honom genom de som har dej som sin herre. Låt dina ord och budskap om kärlek,fred och frid förvandlar honom så att han blir en människor som istället för hat brinner av kärlek till sina medmänniskor.

Amen

Revolution i USA, är det möjligt?

I Mellanöstern pågår oroligheter på många ställen. Egyptens Mubarak har fått packa sina väskor och fly. Tunisiens president fick göra det samma.    

I Libyen har de som demonstrerade mot Muammar Kaddafi vuxit till en revolution som håller på kämpa mot hans armé och trogna vilket har inneburit att många har dödats och blivit skadade.  I Bahrain och andra Gulfstater finns oroligheter.                                          

I Italien har hundra tusentals kvinnor protesterat över den italienska presidenten Berlusconis sexskandaler och ville att han ska avgå.

Man kan inte låta bli att undra var kommer nästa revolutionen att ske?  I dessa föränderliga tider är en sådan fråga svårt att svara på  men jag tror att i den inte så avlägsna framtiden kommer revolutionen att bryta ut i USA.

Varför? Därför att Republikernas sätt att minska på utgifter i vissa av delstater har orsakat högljuda protester från de som drabbas, det vill säger se som inte mycket har. Och i Wisconsin har många starka känslor rörts om när delsatens republikanska guvernör drivit igenom politiska beslut som drastiskt begränsar de offentliganställdas fackföreningars handlingsmöjligheter. Detta så att han drastiskt kan minska statens offentliga utgifter. En sådan händelse kan vara gnistan som sätter igång en eld som löper okontrollerad över hela landet. Jag tror att det är först i  delstaterna demonstrationer och revolution kommer att börja.  

Nationellt aviserar Republikerna  att de ska bl.a. riva upp  sjukvårds- försäkringsplanen som Obama ville införa.  En sjukvårdsförsäkring som om den införs kommer att ge de miljoner amerikaner som inte har råd till en privat försäkring rätt till den sjukvård som de behöver. Republikerna vill också spara pengar i de områden där människor som är arbetslösa, behov av socialomsorg får hjälpen som är nödvändigt för att de ska kunna överleva. Den brist på solidaritet som finns hos många Republikaner (bland dessa finns många som kallar sig kristna) är beklämmande.

Jag tror att  dessa som drabbas så småningom kommer att bli så desperata att de inte ser någon annan utväg än att ta till gatorna och demonstrera. Revolutionens vindar blåser över hela världen. De förtryckta kommer att tror jag inse att tillsammans de kan göra sig hörda och förhoppningsvis kan tvinga fram förändringar.

Mubarak ut – Militären in………. Och vad sen?

 Spännande tider i Egypten! De unga fick sin vilja fram. Nu börjar den gråa vardagen. Egyptens framtid är ännu ett oskriven blad. Många möjligheter.

Det kommer att bli svårt, mycket svårt därför att det fanns ingen utvecklad politiskt opposition och än så länge finns ingen heller. Man ska kanske vara tacksam att militären styr just nu så att det blir ordning i landet, så att landet slutar blöda som det har gjorts under den 14+ dagar som protesterna pågick.

Slutar blöda de miljontals dollar som landet dagligen tappat pga förlorade inkomster från turistnäring m.m.

Det finns många svårigheter som måste övervinnas men frågan är, kommer de som stått på torget och demonstrerat någonsin att vara nöjda? Därför att nu har de fått blodad tand. De lyckades bli av med den förhatlige Mubarak. De höll ut och lyckades. Det fanns ett gäng som ville vara kvar och demonstrera/närvara tills de hade fått igenom alla sina krav, vad de nu skulle vara. Jag har inte hört i de olika repportage om de är kvar där.

Men jag hörde på radion när en ung kvinna intervjuades. Hon sade på bra engelska att det var en sådan underbar känsla att vara på torget och demonstrera med de andra. Den gemenskapskänsla, då alla kämpade för samma sak. Hennes uttalade skrämde mej.

Jag är rädd att  dessa unga människor som på bara ett par veckor jagat bort en diktator kommer att bli mycket otåliga om de upplever att de inte snabbt få igenom sina krav. Jag är rädd att deras otålighet blir till irritation, irritation som växer till förargelser, förargelser som växer till nya demonstrationer,osv. Åter igen får de stå på torget och uppleva gemenskapskänslan men de övriga i landet? Vill de återdrabbas av dessas överiver?

Och frågan är, vill Militärerna?  Risken finns att Egypten kommer att få ett styre som blir ännu värre än Mubaraks.

Jag innerligt hoppas och ber att jag har fel därför att jag är som alla andra. Jag vill att Egypten ska bli ett demokratiskt land. Jag skulle vilje kunna bidra till landets välstånd genom att besöka det igen och njuter av dess vänliga människor, kultur, historia som jag för länge sedan fick uppleva. Allt det finns ännu. Och för allas glädje och lycka önskar jag och ber att i framtiden det ska finnas kvar.

Utvecklingen i Egypten, Hur Blir Det?

Det är en intressant utveckling i Egypten just nu. Hörde en rapport på P1 igårkväll samt imorse och jag måste erkänna att det hela verkar väldigt komplicerat.

Ibland låter det som om Det Muslimska Broderskapet är ”Good Guys” och sedan är de en fara.

Och nu verkar det som de kristna och muslimer gör en gemensam sak i kraven att bli av med Mubarak! Vad ska man tro?

Men jag kan inte låta bli att vara lite tveksam därför att jag har hört när människor ”På Torget” intervjuas och de alla tala mycket bra engelska samt verkar vara unga. Jag undrar, är de flesta där yngre välutbildade som har råd att demonstrera i 14 dagar? Ibland blir sådana revolutionära folksamlingar som en enda stor gemenskap dit folk dras eftersom de alla vill nåt. Nåt enkelt som t.ex. bli av med Mubarak. Vad de har för mål sedan har de inte funderat så mycket på och därmed är rätt så diffust. (Det finns sådana revolutionära folksamlingar som tycker det är kul att samlas och kasta sten på polisen men inte……..)

Jag läst i NST att en intervjuad ung demonstratör sade att det inte spelar någon roll vem som kommer till makten, bara att de blir av med Mubarak!

Och sedan är frågan vad ville de ”Vanliga Egyptier”? Vill de ha samma sak som demonstratörerna? Från rapportarna som sänds på radion är dessa beredda att vänta till valet. Många som inte kunnat arbeta, som inte har kunnat ”bunkra upp” med mat får vara utan. Det finns många dimensioner i fallet ”Den Egyptiska Revolutionen”. Låt oss be att allt ordnar sig till det bäste för landets befolkning.

Jonathan

Läs även tidningsartikeln om Egyten längre ner på sidan

Något som alla vilka stödjer revolutionen i Eqyptien bör läsa

Egypten är ett land med många motsättningar, inte bara mellan muslimer och kristna. En övergång till demokrati måste få ta tid och i dag finns inte de liberala krafter som behövs för att åstadkomma den förändringen, menar Hany Samir, läkare i Assiut i södra Egypten.
Egypten är ett land med många motsättningar, inte bara mellan muslimer och kristna. En övergång till demokrati måste få ta tid och i dag finns inte de liberala krafter som behövs för att åstadkomma den förändringen, menar Hany Samir, läkare i Assiut i södra Egypten.
Foto: Lars Rindeskog

2011-02-03 06:00 | Utrikes

”Övergången till demokrati måste få ta tid”

EGYPTEN  – Det som hänt den senaste tiden har gjort mig än mer övertygad om att vår familj inte har någon framtid här, säger läkaren Hany Samir.Han befinner sig i hemstaden Assiut, där han arbetar på stadens sjukhus. Hela natten har han vakat, men inte i tjänsten, utan på gatorna tillsammans med andra som ett svar på de lokala myndigheternas uppmaning om att hjälpa till att skydda samhället mot de kriminella som efter att många av landets fängelser tömts under upproret nu driver omkring och plundrar. 
– Här i södern är det fortfaran­de ganska lugnt, säger han. Polisen finns kvar till skillnad från i norr och militären har stängt av en del vägar för att underlätta kontrollen. Min fru kunde inte komma till sitt jobb i morse på grund av detta. Men i norr råder det total anarki. Jag har kolleger som har släktingar i norr, och de fruktar till och med för sina liv. En vars bror ringde igår och gråtande sa ”om jag dör, ta hand om mina barn”.

Hany Samir har sin bestämda åsikt om det som sker nu. Inte bara besvikelse över att protesterna på sina håll övergått till anarkistisk plundring. Han ifrågasätter också den politiska nyttan.
– Den här facebookrevolutionen gagnar ingenting. De som protesterar har bara ett mål, att bli kvitt president Mubarak. Någon politisk plan för framtiden finns inte, och det gör risken desto större att vi kommer att få se islamisterna i Muslimska brödraskapet ta över scenen.
Att kyrkan skulle spela någon roll i det pågående skeendet tror han inte.
– De flesta kristna är liberalt sinnade, men kyrkans ledare har inte det politiska sinnelaget.

Mohamed ElBaradei, tidigare chef­en för internationella kärnvapenorganet IAEA som nu försöker framstå som en ledare för demonstranterna och ett enande liberalt och demokratiskt alternativ till Mubarak, avfärdar han frankt:
– Han kommer snart att bli utmanövrerad av brödraskapet. Se bara på det råd på tio personer han samlat kring sig: fyra, fem av dem kommer från brödraskapet. ElBaradei har förrått det liberala budskapet genom att liera sig med dessa. Han har bara kommit tillbaka för att vara med och dela på arvet.

Hany Samir är naturligtvis kritisk till den regim som nu vacklar.
– Visst, den är korrupt och den förtrycker oss kristna. Men det här är definitivt fel sätt att åstadkomma en förändring. En övergång till demokrati måste få ta tid och i dag finns inte de liberala krafter som behövs för att åstadkomma den förändringen. Egypten är ett land med många motsättningar, inte bara mellan muslimer och kristna. Det finns floddeltat och Nildalen, medelklass och arbetarklass, beduiner och egyptier, nubier och egyptier, stad och landsbygd och dess-utom de olika muslimska inriktningarna. 40 procent av befolkningen är analfabeter. Allt detta måste tas med i beräkningen.

Hellre än en svag ”revolutionsledare” som snabbt skulle bli offer för starkare krafter, skulle Hany Samir se att den person som Mubarak nu i veckan utsåg till landets vicepresident, den tidigare chefen för militärens underrättelsetjänst Omar Suleiman, tog över ledningen, uppbackad av militären.
– Han är respekterad i vida kretsar, han är sekulär och han kan den storpolitiska situationen såväl som den inrikespolitiska.
– Den viktigaste frågan blir hur militären agerar den närmaste tiden. Militären borde vara livrädd för utsikten att brödraskapet kommer till makten.

För det som händer i Egypten ger eko i hela arabvärlden. Och ingen kan säga hur Israel skulle reagera – eller proagera – inför en sådan utsikt.
Och i jämförelse med vad en upptrappad konflikt med Israel skulle kunna innebära, är dagens förtryck mot de kristna en västanfläkt, menar Hany Samir.
För några veckor sedan var Kanada målet för Hany Samir och hans familj.
– Men fortsätter det så här försöker vi nog ta oss till Södra Sudan eller Kenya. Endera alternativet är nog bättre än att stanna kvar.

Lars Rindeskog
08-462 28 16
lars.rindeskog@kyrkanstidning.se

http://www.kyrkanstidning.se/kyrkanstidning/nyheter%E2%80%9Dovergangen_till_demokrati_maste_fa_ta_tid%E2%80%9D_0_16201.news.aspx

Tidigare äldre inlägg