Revolution i USA, är det möjligt?

I Mellanöstern pågår oroligheter på många ställen. Egyptens Mubarak har fått packa sina väskor och fly. Tunisiens president fick göra det samma.    

I Libyen har de som demonstrerade mot Muammar Kaddafi vuxit till en revolution som håller på kämpa mot hans armé och trogna vilket har inneburit att många har dödats och blivit skadade.  I Bahrain och andra Gulfstater finns oroligheter.                                          

I Italien har hundra tusentals kvinnor protesterat över den italienska presidenten Berlusconis sexskandaler och ville att han ska avgå.

Man kan inte låta bli att undra var kommer nästa revolutionen att ske?  I dessa föränderliga tider är en sådan fråga svårt att svara på  men jag tror att i den inte så avlägsna framtiden kommer revolutionen att bryta ut i USA.

Varför? Därför att Republikernas sätt att minska på utgifter i vissa av delstater har orsakat högljuda protester från de som drabbas, det vill säger se som inte mycket har. Och i Wisconsin har många starka känslor rörts om när delsatens republikanska guvernör drivit igenom politiska beslut som drastiskt begränsar de offentliganställdas fackföreningars handlingsmöjligheter. Detta så att han drastiskt kan minska statens offentliga utgifter. En sådan händelse kan vara gnistan som sätter igång en eld som löper okontrollerad över hela landet. Jag tror att det är först i  delstaterna demonstrationer och revolution kommer att börja.  

Nationellt aviserar Republikerna  att de ska bl.a. riva upp  sjukvårds- försäkringsplanen som Obama ville införa.  En sjukvårdsförsäkring som om den införs kommer att ge de miljoner amerikaner som inte har råd till en privat försäkring rätt till den sjukvård som de behöver. Republikerna vill också spara pengar i de områden där människor som är arbetslösa, behov av socialomsorg får hjälpen som är nödvändigt för att de ska kunna överleva. Den brist på solidaritet som finns hos många Republikaner (bland dessa finns många som kallar sig kristna) är beklämmande.

Jag tror att  dessa som drabbas så småningom kommer att bli så desperata att de inte ser någon annan utväg än att ta till gatorna och demonstrera. Revolutionens vindar blåser över hela världen. De förtryckta kommer att tror jag inse att tillsammans de kan göra sig hörda och förhoppningsvis kan tvinga fram förändringar.

Mubarak ut – Militären in………. Och vad sen?

 Spännande tider i Egypten! De unga fick sin vilja fram. Nu börjar den gråa vardagen. Egyptens framtid är ännu ett oskriven blad. Många möjligheter.

Det kommer att bli svårt, mycket svårt därför att det fanns ingen utvecklad politiskt opposition och än så länge finns ingen heller. Man ska kanske vara tacksam att militären styr just nu så att det blir ordning i landet, så att landet slutar blöda som det har gjorts under den 14+ dagar som protesterna pågick.

Slutar blöda de miljontals dollar som landet dagligen tappat pga förlorade inkomster från turistnäring m.m.

Det finns många svårigheter som måste övervinnas men frågan är, kommer de som stått på torget och demonstrerat någonsin att vara nöjda? Därför att nu har de fått blodad tand. De lyckades bli av med den förhatlige Mubarak. De höll ut och lyckades. Det fanns ett gäng som ville vara kvar och demonstrera/närvara tills de hade fått igenom alla sina krav, vad de nu skulle vara. Jag har inte hört i de olika repportage om de är kvar där.

Men jag hörde på radion när en ung kvinna intervjuades. Hon sade på bra engelska att det var en sådan underbar känsla att vara på torget och demonstrera med de andra. Den gemenskapskänsla, då alla kämpade för samma sak. Hennes uttalade skrämde mej.

Jag är rädd att  dessa unga människor som på bara ett par veckor jagat bort en diktator kommer att bli mycket otåliga om de upplever att de inte snabbt få igenom sina krav. Jag är rädd att deras otålighet blir till irritation, irritation som växer till förargelser, förargelser som växer till nya demonstrationer,osv. Åter igen får de stå på torget och uppleva gemenskapskänslan men de övriga i landet? Vill de återdrabbas av dessas överiver?

Och frågan är, vill Militärerna?  Risken finns att Egypten kommer att få ett styre som blir ännu värre än Mubaraks.

Jag innerligt hoppas och ber att jag har fel därför att jag är som alla andra. Jag vill att Egypten ska bli ett demokratiskt land. Jag skulle vilje kunna bidra till landets välstånd genom att besöka det igen och njuter av dess vänliga människor, kultur, historia som jag för länge sedan fick uppleva. Allt det finns ännu. Och för allas glädje och lycka önskar jag och ber att i framtiden det ska finnas kvar.

Deprimerande videos om översvämningen i Queensland Australien Jan 2011

http://media01.couriermail.com.au/multimedia/floodcrisis/index.html

Utvecklingen i Egypten, Hur Blir Det?

Det är en intressant utveckling i Egypten just nu. Hörde en rapport på P1 igårkväll samt imorse och jag måste erkänna att det hela verkar väldigt komplicerat.

Ibland låter det som om Det Muslimska Broderskapet är ”Good Guys” och sedan är de en fara.

Och nu verkar det som de kristna och muslimer gör en gemensam sak i kraven att bli av med Mubarak! Vad ska man tro?

Men jag kan inte låta bli att vara lite tveksam därför att jag har hört när människor ”På Torget” intervjuas och de alla tala mycket bra engelska samt verkar vara unga. Jag undrar, är de flesta där yngre välutbildade som har råd att demonstrera i 14 dagar? Ibland blir sådana revolutionära folksamlingar som en enda stor gemenskap dit folk dras eftersom de alla vill nåt. Nåt enkelt som t.ex. bli av med Mubarak. Vad de har för mål sedan har de inte funderat så mycket på och därmed är rätt så diffust. (Det finns sådana revolutionära folksamlingar som tycker det är kul att samlas och kasta sten på polisen men inte……..)

Jag läst i NST att en intervjuad ung demonstratör sade att det inte spelar någon roll vem som kommer till makten, bara att de blir av med Mubarak!

Och sedan är frågan vad ville de ”Vanliga Egyptier”? Vill de ha samma sak som demonstratörerna? Från rapportarna som sänds på radion är dessa beredda att vänta till valet. Många som inte kunnat arbeta, som inte har kunnat ”bunkra upp” med mat får vara utan. Det finns många dimensioner i fallet ”Den Egyptiska Revolutionen”. Låt oss be att allt ordnar sig till det bäste för landets befolkning.

Jonathan

Läs även tidningsartikeln om Egyten längre ner på sidan

Man dies after being stabbed with a knife by a rooster! Hmmmmmmmmm!

 

Det måste finnas ett moraliskt budskap i artikeln nedan!

February 08, 2011 11:14AM                                                                                                                                                                                                                            

A MAN attending an illegal cockfight in California has died after being stabbed in the leg by a bird with a knife attached to its own limb.

The Kern County coroner said 35-year-old Jose Luis Ochoa was declared dead at a hospital about two hours after he suffered the injury in Tulare County, north of Los Angeles, on January 30.

An autopsy concluded Ochoa died of an accidental ”sharp force injury” to his right calf.
Sheriff’s spokesman Ray Pruitt said it was unclear if a delay in seeking medical attention contributed to Ochoa’s death.
Tulare officials were investigating, and no arrests were made at the cockfight.
Cockfighting, which is illegal in the United States, is a sport in which specially bred roosters are put into a ring and encouraged to fight until one is incapacitated or killed.

Något som alla vilka stödjer revolutionen i Eqyptien bör läsa

Egypten är ett land med många motsättningar, inte bara mellan muslimer och kristna. En övergång till demokrati måste få ta tid och i dag finns inte de liberala krafter som behövs för att åstadkomma den förändringen, menar Hany Samir, läkare i Assiut i södra Egypten.
Egypten är ett land med många motsättningar, inte bara mellan muslimer och kristna. En övergång till demokrati måste få ta tid och i dag finns inte de liberala krafter som behövs för att åstadkomma den förändringen, menar Hany Samir, läkare i Assiut i södra Egypten.
Foto: Lars Rindeskog

2011-02-03 06:00 | Utrikes

”Övergången till demokrati måste få ta tid”

EGYPTEN  – Det som hänt den senaste tiden har gjort mig än mer övertygad om att vår familj inte har någon framtid här, säger läkaren Hany Samir.Han befinner sig i hemstaden Assiut, där han arbetar på stadens sjukhus. Hela natten har han vakat, men inte i tjänsten, utan på gatorna tillsammans med andra som ett svar på de lokala myndigheternas uppmaning om att hjälpa till att skydda samhället mot de kriminella som efter att många av landets fängelser tömts under upproret nu driver omkring och plundrar. 
– Här i södern är det fortfaran­de ganska lugnt, säger han. Polisen finns kvar till skillnad från i norr och militären har stängt av en del vägar för att underlätta kontrollen. Min fru kunde inte komma till sitt jobb i morse på grund av detta. Men i norr råder det total anarki. Jag har kolleger som har släktingar i norr, och de fruktar till och med för sina liv. En vars bror ringde igår och gråtande sa ”om jag dör, ta hand om mina barn”.

Hany Samir har sin bestämda åsikt om det som sker nu. Inte bara besvikelse över att protesterna på sina håll övergått till anarkistisk plundring. Han ifrågasätter också den politiska nyttan.
– Den här facebookrevolutionen gagnar ingenting. De som protesterar har bara ett mål, att bli kvitt president Mubarak. Någon politisk plan för framtiden finns inte, och det gör risken desto större att vi kommer att få se islamisterna i Muslimska brödraskapet ta över scenen.
Att kyrkan skulle spela någon roll i det pågående skeendet tror han inte.
– De flesta kristna är liberalt sinnade, men kyrkans ledare har inte det politiska sinnelaget.

Mohamed ElBaradei, tidigare chef­en för internationella kärnvapenorganet IAEA som nu försöker framstå som en ledare för demonstranterna och ett enande liberalt och demokratiskt alternativ till Mubarak, avfärdar han frankt:
– Han kommer snart att bli utmanövrerad av brödraskapet. Se bara på det råd på tio personer han samlat kring sig: fyra, fem av dem kommer från brödraskapet. ElBaradei har förrått det liberala budskapet genom att liera sig med dessa. Han har bara kommit tillbaka för att vara med och dela på arvet.

Hany Samir är naturligtvis kritisk till den regim som nu vacklar.
– Visst, den är korrupt och den förtrycker oss kristna. Men det här är definitivt fel sätt att åstadkomma en förändring. En övergång till demokrati måste få ta tid och i dag finns inte de liberala krafter som behövs för att åstadkomma den förändringen. Egypten är ett land med många motsättningar, inte bara mellan muslimer och kristna. Det finns floddeltat och Nildalen, medelklass och arbetarklass, beduiner och egyptier, nubier och egyptier, stad och landsbygd och dess-utom de olika muslimska inriktningarna. 40 procent av befolkningen är analfabeter. Allt detta måste tas med i beräkningen.

Hellre än en svag ”revolutionsledare” som snabbt skulle bli offer för starkare krafter, skulle Hany Samir se att den person som Mubarak nu i veckan utsåg till landets vicepresident, den tidigare chefen för militärens underrättelsetjänst Omar Suleiman, tog över ledningen, uppbackad av militären.
– Han är respekterad i vida kretsar, han är sekulär och han kan den storpolitiska situationen såväl som den inrikespolitiska.
– Den viktigaste frågan blir hur militären agerar den närmaste tiden. Militären borde vara livrädd för utsikten att brödraskapet kommer till makten.

För det som händer i Egypten ger eko i hela arabvärlden. Och ingen kan säga hur Israel skulle reagera – eller proagera – inför en sådan utsikt.
Och i jämförelse med vad en upptrappad konflikt med Israel skulle kunna innebära, är dagens förtryck mot de kristna en västanfläkt, menar Hany Samir.
För några veckor sedan var Kanada målet för Hany Samir och hans familj.
– Men fortsätter det så här försöker vi nog ta oss till Södra Sudan eller Kenya. Endera alternativet är nog bättre än att stanna kvar.

Lars Rindeskog
08-462 28 16
lars.rindeskog@kyrkanstidning.se

http://www.kyrkanstidning.se/kyrkanstidning/nyheter%E2%80%9Dovergangen_till_demokrati_maste_fa_ta_tid%E2%80%9D_0_16201.news.aspx

Ber för Egypten, Tunisien, Palestina och Israel

Idag fick jag plötsligt en ingivelse. En ingivelse att vi kristna ska be för Egypten, Tunisien Palestina och Israel. Javisst, vi ska be för dessa länder men som kristen / kristna bör vi vara mer specifika. Vi ska be för de kristna som finns i dessa länder och där menar jag de inhemska kristna samfund samt de andra där som kämpa för fred och rättvisa i Mellanöstern.

Vi ska be att Guds Ande mår ge dem kraft och mod så att de vågar gå ut och vara den fredens och fridens ljus som kan upplevas när Helige Andens låga flamma upp som starkast samt kraft och mod för att våga gå ut och där de är ber för alla dessa oroliga och vilsna människor som drar omkring och letar efter en fast grund att stå på samt ett vettigt budskap som de kan tro på.

Vi ska be att genom dessa kristna  Jesus ska gå längst gatorna, se på alla som samlas där med kärleksfulla ögon och ge de ro i själen

Jag tror att våra kristna broder och systrar har en möjlighet att, eller snare kan förändra och påverkar det som sker i sina hemländer, ja t.o.m. i hela  Mellanöstern och därmed bidra till att skapa försoning, fred och frid där Därför är det viktigt att också vi med våra böner och stöd ger dem den styrka som de behöver.

Jonathan

Tidigare äldre inlägg