”13-åringen borde gjort mer motstånd”

  Artikeln nedan gör mig upprörd!

Tingsrätten skriver i sin dom att de bedömer omständigheterna som ”mindre allvarliga”.
Flickan, anser de, ”borde ha gjort mer motstånd” och de skriver att hon inte gjort tillräckligt för att få 16-åringen att förstå att hon inte ville”.
 
 Jag undrar, vad är det för sorts människor vilka sitter och dömer i de ärenden som Tingsrätten får att behandla?Har de eller har de haft barn? Hur många av dem har haft döttrar?

I så fall bör de förstå hur en 13årig flicka i puberteten kan bli så ”våldsamt” kär att hon skulle göra mycket för att få sin kärlekslängtan bekräftad.

Hur hon skulle villigt ge hela sin kropp och själ till personen om han bad om det. Ett sådant barn är ett lätt byte för en kille som ville gå långt för att få sin sexuella lust tillfredsställd.                                  

Det verkar som Tingsrättens nämndemän inte har någon inlevelseförmåga. En 13 årig flicka skulle ha svårt att hävda sig mot en 16årig kille. Att de kan tror att en sådan ung flicka i ett beroende ställning skulle frivilligt gå med på analsex är skrattretande.

Att frivilligt ha samlag på det sättet innebär noggranna förberedelser med glidmedel m.m. Även då kan det vara mycket smärtsamt. Jag har svårt att tro att sådana noggranna förberedelser förgick det anala samlag hon tvingades genomgå. Klart ville hon inte, men hur ska hon kunna tvinga en stark upphetsad 16åring från att sluta göra det som han ville.                                                                           

OM dessa nämnde- männen/kvinnor tvingades genomgå det som flickan motvilligt fick, skulle de nog har kommit med en helt annan dom. Det skulle vara intressant att intervjua dessa personer och får veta varför de röstade som de gjorde.

Stackas flickan. Jag hoppas att hon får mycket stöd och kan ta igen sig efter en sådan traumatisk upplevelse. En upplevelse som kan ha negativa effekter på hennes fortsatta liv.

Aftonbladet 110126?

 16-åring tvingade 13-årig flicka till analsex – frias från våldtäkt

Den 13-åriga flickan ville ha sex med den 16-åriga pojken.

Däremot ville hon inte ha analsex och ”borde därför ha kunnat förhindra det”, anser Helsingborgs tingsrätt.
– Jag utgår från att åklagaren kommer att överklaga, säger rättsexperten Sven-Erik Alhem till Metro.

Flickan var precis fyllda 13 när hon blev kontaktad av den 16-årige pojken, som gick på hennes skola, på MSN.  

Enligt Metro blev hon smickrad över uppmärksamheten och de båda inledde en sexuell relation.

”Inget analsex”

Vid flera tillfällen sa och skrev flickan att hon dock inte ville ha analsex, något som utdrag ur de bådas nätkorrespondens bevisar.
Ändå tvingade sig skolkamraten på henne och hade analt samlag med flickan mot hennes vilja. Även under övergreppet bad flickan pojken vid upprepade tillfällen om att sluta.

Borde gjort mer

16-åringen åtalades vid Helsingborgs tingsrätt för våldtäkt mot barn, men tingsrätten skriver i sin dom att de bedömer omständigheterna som ”mindre allvarliga”. Flickan, anser de, ”borde ha gjort mer motstånd” och de skriver att hon inte gjort tillräckligt för att få 16-åringen att förstå att hon inte ville”.
Helsingborgs tingsrätt dömer därför inte pojken till våldtäkt mot barn utan för sexuellt utnyttjande av barn.
– Jag får en känsla av att man velat tona ned den här händelsen då åldersskillnaden mellan parterna är måttlig, säger rättsexperten Sven-Erik Alhem till Metro.

Carina Bergfeldt

Annonser

Om översvämningarna i Australien

http://www.abc.net.au/news/stories/2011/01/24/3119384.htm

http://www.abc.net.au/news/audio/2011/01/21/3118452.htm

http://salvos.org.au/

Den kristna tron handlar om trädgårdsskötsel?!

11 – 01 – 20

Här ni någonsin tänkt tanken att den kristna trons innebörd kan liknas med trädgårdsskötsel?  Att unga växter/plantor är som människor och att vi kristna har ansvaret att sköta om dem genom att ge de fredens och fridens näring? Näring som Gud har gett oss genom Jesus och vilket vi ska sprida vidare till hela mänskligheten?

Tänk, den välnärda mänskligheten kan växa och får en motståndskraft som hindrar att den blir fördärvad av de som är självupptagna och maktsugna. Sådana som ville suga upp all näring från jorden och lämnar växterna att dö eller så klena att frukten som de bär duger knappt till någonting nyttigt!

Jag tycker att vi bör reflektera över detta därför att enligt min mening är det just det som är varje kristens ansvarsområde.

Nedan finns en liknelse som jag tror skulle kunna hjälpa oss förstå och komma ihåg alvaret av uppdraget som getts oss.

 ———————

Först finns det Trädgårdsmästaren, som äger alla trädgårdar.

Under Honom finns alla de i Hans tjänst. Alla de som sköter om trädgårdarnas rabatter, har ansvar för de små plantor som växer där. De har ansvaret för att dessa får närning, att inget ogräs växer i rabatterna och även för att trädgårdarna är vackra rofyllda och trivsamma platser. 

 Och det är Trädgårdsmästarens Son som ansvarar att ta hand om dessa ”trädgårdsskötare”.  Ser till att de får all den uppmuntran och omsorg som de behöver för att kunna utföra det viktiga arbete som tilldelats dem.

Och sedan finns Agronomen som har den viktiga uppgift att blanda gödseln.

Det finns gott om det. Trädgårdsskötarna gå till Honom när det behövs.

Allt de behöver göra är att be Honom om det. De får mer än tillräckligt och det är varje trädgårdsskötares uppgift att se till att varje planta ges rätt dos. För mycket eller för lite påverkar dess tillväxt.

Agronomen är klok och kan ge råd men i längden det är skötarens ansvar.

Sonen står där och ser på. Ibland ger Han råd, men oftast säger Han ”om du hade kommit ihåg vad som står i boken skulle du veta eller hur? Skynda och kolla. Och tar inte för lång tid. Plantorna behöver dig!”

Sonen är vis. Han har varit med länge. Nästan lika länge som sin Far.

Det händer ibland att plantor dör. Det spelar ingen roll hur mycket trädgårdsskötarna pysslar om dem. På grund av någon sorts  sjukdom, eller på grund av skador i genetiken kan de inte växa som de andra. De dör bara.

Det som har varit växten läggs i komposten och blir till ny jord. Den energi, ”liv”, det som var nödvändigt för att växten skulle ”bli”, återgår till Trädgårdsmästaren därför att det är Han som är ansvarig för att sätta frön

 Vi kristna är som trädgårdsskötar vilka har blivit invigda i trädgårdsskötselns konst och därmed har vi ett stort ansvar eftersom Trädgårdsmästaren har många trädgårdsland. Det finns så många att vi inte har en chans att vårda dem alla. Därför har vi ett ansvar att  rekrytera nya människor  och ser till att de utbildads i trädgårdskötselnskonst.

Tankar kring de aktuella problem som nu 11-01-17 drabbar Tunisien

Det är med stor sorg som jag dagligen får höra om hur det har blivit i Tunisien.

Vi var två som var där i augusti och turistade. Stannade på en fin hotellanläggning men såg till att vi även upplevde och såg en del av landet.

Vår guide berättade om hur landet hade styrts, hade blivit politiskt och hur de vanliga människorna hade det. Vi blev förvånade när vi fick höra att trots det ganska hårda politiska styret och att det inte fanns samma friheter som i andra länder, hade folket på många sätt det rätt så bra. Unga människor uppmuntrades att utbilda sig, och kvinnors rättigheter var långt bättre än i andra muslimska länder. Men tyvärr har för höga matpriser i Tunisien gjort många missnöjda och satt igång protester och kravaller. Dessa har blivit så omfattande att Presidenten har flytt landet efter det att  försöken att lugna folket har misslyckat.

Nu verkar det som demonstrationer, kravallerna,  har gått överstyr och pöbeln har börjat ta över. Som i så många andra länder när sådant händer finns det folk som tycker att det är kul att bråka med armén, polis och andra som försöker att återinföra ”ordning”.

Och så finns det de som passar på att plundra affärerna, och från det sista jag hörde började vanliga människor som tidigare protesterat blir oroliga för sin säkerhet. Hur många andra länder har inte detta hänt? Om man tar bort en ledare som har styrt med nästan diktatoriska metoder blir det kaos. Olika element passar på att ge igen och försöker skaffa sig så mycket politisk makt som möjligt ofta på bekostnad av folket.

Ett bra exempel på detta fick jag uppleva när jag nyss hade kommit till Sverige 1979 och börjat att läsa svenska. Det var då det förekom oroligheter i Iran. Shahen höll på att tappa greppet om landets styre och bland folket, särskilt de universitetsstuderande, ropades det: ”Ner med Shahen! Leve Ayatolla Khomeini (som  då befann sig i landflykt i Frankrike).

Bland dem som jag läste svenska med fanns många iranska  universitetsstudenter som ville att Shahen skulle bort och att Khomeini skulle få styra landet istället. Men det fanns också en tystlåten kille bland dem som till mig sade: ”Vänta du bara, om några år kommer de att börja ropa Ned med Khomeini”, vilket var precis det som hände.

Shahen som hade gjort mycket för att Irans folk skulle få det bra kunde inte förstå varför folket ville bli av med honom. Han gjorde sina misstag, fängslade många oppositionella, satt in polis och militären mot upprorsmakarna vilket inte gjort det bättre.

I alla fall blev det som det blev. Landet är nu mer förtryckt än någonsin och styrs av en religiös elit som använder Islam för att förtrycka folket. Nu finns det en president som verkar vara beredd att börja krig mot västvärlden, särskilt USA. Om landet förfogar över kärnvapen är det ingen som riktigt vet.

Ytterligare ett exempel är President Tito som med en stark hand styrde över hela Jugoslavien. När han försvann blev det kaos och krig mellan de olika staterna.

 Irak är ett annat exempel. Saddam var en diktator som inte drog sig för att röja undan dem som opponerade sig mot honom eller som han misstänkte var farliga.  Genom USAs agerande lämnades ett vakuum efter det att han störtades, och vi ser vad som hände när han försvann.

Ett, enligt min mening onödigt handlande: USA skulle ha kunnat ta över landet utan att avfyra ett enda skott genom att komma in ”Bakvägen”. Alltså genom bistånd gjort Saddam beroende och därmed lätt att röja undan. En ny maktövertagare skulle kunna ha förberetts under tiden.

Det intressanta är att när kaoset i Irak var som värst tyckte många välutbildade att det var bättre under Saddams tid. Då var det ordning och reda, och om man skötte sig dvs underkastade diktaturens villkor, fanns det inget att vara rädd för.

I alla fall, nu är det Tunisien som skulle kunna befinna sig på randen av ett politiskt och inbördes sammanbrott. Och det märkliga är att problemet kan har orsakats av den tuniske Presidentens välvilja. Han gjorde så att många unga fick möjligheten att studera på universitet och när dessa utbildade kom ut i vardagslivet och inte fick några jobb och ställdes inför detta faktum blev det missnöje.

Så var det även under Shahens tid. Det var universitetsstudenter som starkt bidrog till Shahens fall. Ironiskt att utbildning kan bidra till ett lands politiska och kulturella undergång.

Jag hoppas och ber att Tunisien ska besparas samma öde för befolknings skull och därför att det finns risk att ett sådant kris kan orsaka instabilitet i de kringliggande muslimska länder. Det saknas inte radikala islamistiska element som gärna ville att något sådant  skulle hända.

Tankar kring LUST

Tankar kring LUST 11-01-09 

Har ni någonsin tänkt, hur skulle det vara om vi människor endast åt råa champinjoner, (Stina och kompani skulle inte behövas) om det inte fanns något behov av sex därför att människor förökade sig genom att dela på sig ungefär som en av de allra enklaste mikroorganismer, ameban gör? (utifrån vår ståndpunkt…………… mycket tråkigt!)

Nej,  jag tror att det som skiljer oss människor från allt annat är att vi drivs medvetat  och omedvetat av den starka driften LUST. Utan lust skulle vi vara som amebor. Inget mål eller mening somvår förstånd kan fatta bara en evig varande och görande  Tänk efter, det är LUST som driver oss att göra det mest av det som vi gör! Om vi är helt utan lust, då…. dör vi!?  

Nu, när jag säger LUST  menar jag inte endast det sexuella. Nej, den är mycket större. Den  gör att vi sträver efter att tillfredsställa      oss på alla plan dvs att tillfredsställa vår Kroppsligt, Andligt ochSjälsligt hunger, så att  vi få en existensiell Mättnadskänsla.                                       

Vi människor är  olika och därför har olika behov av att tillfredsställa dessa 3, men en sak är säker, får vi våra behov av att tillfredsställa,  mår vi prima.

Mår man inte bra en längre tid är det nog dags att se över sin livssituationen.    Gör en ”revision”, bokslut över hur man har det. Kolla hur mycket som finns i Kroppens, Andens och Själens konton och finns det brister i en, två eller alla tre, fundera över varför och vad man skulle kunna göra för att de ska nå upp till nivån som trygger det framtida livets ”ekonomiska” behovet.

Blir det obalans i vår ”person”, det bilr brist på Kroppens, Andens eller Själens konton, tappat lusten, tappat suget, kan detta betyda att balansen måste försöka återställas t.ex.via motion, kost och avståndstagande till saker och ting som är skadliga.

Vad ”återställande av  balans t.ex.via motion, kost och avståndstagande till saker och ting som är skadliga”  innebär naturligtvis olika för var och en.

 De skadliga tingen vi ska ta avstånd till  kan  t.ex. vara rökning, sprit, fetma, stress, ett destruktivt förhållande, allmänt ointresse. Sådant påverkar inte endast kroppen, Hela vår person får lida. 

Vi behöver en näringsrik kost för Kroppen, Själen och Anden vilket kan betyda god, nyttig mat, motion och även saker som  t.ex. att läsa, tänka, fundera på nya  saker, att umgås och utbyta tankar med andra.

 Andliga övningar, t.ex. meditation, bön, exisitentiellt vägledning som man kan få genom engagemang i en livsåskådning är också näringsrika.

Jag tror säkert att vi alla vill att våra liv ska vara lustfyllda och njutbara så gott det går, därför måste vi vara aktiva och ta itu med eventuella neagtiva saker så att vår passivitet inte blir till ett hinder för att nå vårt mål.  OCH om vi upplever en förbättring ska vi inte glömma att dela med oss av denna kunskap och dess glädje  med de som har tappat suget, slutat ”lusta” pga att de har upprepat gångar misslyckats.

Intressant hur en enkel fundering kan leda till så många spännande och (tycker jag) vettig slutsatser. Vad tycker du?

Jonathan

Boycotting Israel … from within……….Intressant!

 En enkel översättning till Svenska kan göras via :            http://www.google.se/language_tools?hl=sv

Boycotting Israel … from within (Från 9e Mars 2011)

 
Israelis explain why they joined the Boycott Divestment Sanctions movement.
 
A Palestinian activist holds Israeli bread products being sold in a shop in the West Bank town of Ramallah [EPA]

It was Egypt that got me thinking about the Boycott Divestment Sanctions (BDS) movement in a serious way. I was already conducting a quiet targeted boycott of settlement goods – silently reading labels at the grocery store to make sure I was not buying anything that came from over the Green Line.

I had been doing this for a long time. But, at some point, I realised that my private targeted boycott was a bit naïve. And I understood that it was not enough.

It is not just the settlements and the occupation, two sides of the same coin, which pose a serious obstacle to peace and infringe on the Palestinians’ human rights. It is everything that supports them – the government and its institutions. It is the bubble that many Israelis live in, the illusion of normality. It is the Israeli feeling that the status quo is sustainable.

And the settlements are a bit of a red herring, a convenient target for anger. Israelis must also face one of the major injustices that have resulted from their state – the nakba, the dispossession of hundreds of thousands of Palestinians.

While BDS addresses that, among other concerns – the three principles of the movement are respect for the Palestinians’ right of return, as outlined in UN resolution 194, an end to the occupation and equal rights for Palestinian citizens of Israel – I remained reluctant to get involved.

I have to admit that I was frightened by the movement. I did not think it would help. I was sure that BDS would only encourage Israel to dig its heels in deeper. It will only make things worse for everyone, I reasoned.

Egypt was the tipping point for me. I was exhilarated by the images of people taking to the streets to demand change. And while the Palestine Papers prove that the government seems intent on maintaining the status quo, I know plenty of Israelis who are fed up with it.

There are mothers who do not want to send their children to the army; soldiers who resent guarding settlers. I recently spoke with a 44-year-old man – a normal guy, a father of two – who told me he wants to burn something he is so frustrated with the government and so worried about the future.

And Egypt is on many Israeli lips right now. So, what can be done to help bring it to Israeli feet? What can be done to encourage Israelis to fight for change, to fight for peace, to liberate themselves from a conflict that undermines their self-determination, their freedom?

BDS has stacked up a number of successes, which is one reason the Israeli Knesset is trying to pass a bill, known as the Boycott Law, that would effectively criminalise Israelis who join the movement, subjecting them to huge fines.

And some of those involved with BDS are already feeling an immense amount of pressure from the state.

‘Israel’s mask of democracy’

Leehee Rothschild, 26, is one of the scores of Israelis who have answered the 2005 Palestinian call for BDS. Recently her Tel Aviv apartment was raided. While the police did this under the pretense of searching for drugs, she was taken to the station for a brief interrogation that focused entirely on politics.

”The person who came to release me [from interrogation] was an intelligence officer who said that he is in charge of monitoring political activity in the Tel Aviv area,” Rothschild says. It was this officer who had requested the search warrant.

Since Operation Cast Lead, Israeli activists have reported increasing pressure from the police as well as General Security Services – known by their Hebrew acronym, Shabak.

The latter’s mandate includes, among other things, the goal of maintaining Israel as a Jewish state, making those who advocate for democracy a target.

House raids, such as the one Rothschild was subjected to, are not uncommon, nor are phone calls from the Shabak.

”Obviously [the pressure] is nothing compared to what Palestinians are going through,” Rothschild says. ”But I think we’re touching a nerve.”

When asked about the proposed Boycott Law, Rothschild comments: ”If the bill goes through, it will peel off, a little more, Israel’s mask of democracy.”

Tough love

As for her involvement in BDS, Rothschild remarks that she was not aware of the movement until it became a serious topic of discussion within Israel’s radical left, which she was already active in. And even after she heard about it, she did not jump onboard right away.

”I had reservations about [BDS],” Rothschild recalls. ”I thought about it for a very long time and I debated it with myself and my friends.

”The main reservation I had was that the economic [aspects] would first harm the weak people in the society – the poor people – the people who have the least effect on what’s going on. But I think that the occupation is harming these people much more than the divestments can.”

Rothschild points out that state funds that are poured into ”security and defence and oppressing the Palestinian people” could be better used in Israel to help those in the low socioeconomic strata.

”Another reservation I have had is that it might make the Israeli public more extremist, more fundamentalist,” Rothschild adds. ”But I have to say that the road it has to go to be more extreme is very short right now.”

As an Israeli, Rothschild considers joining the BDS movement to be an act of caring. It is tough love for the country she was born and raised in.

”I hope that, for some people, it will be a slap in their face and they will wake up and see what’s going on,” Rothschild says, adding that the oppressor is oppressed, as well.

”The Israeli people are also oppressed by the occupation – they are living inside a society that is militant; that is violent; that is racist.”

‘Renouncing my privileges’

Ronnie Barkan, 34, explains that he took his first step towards the boycott 15 years ago, when he refused to complete his mandatory military service.

”There’s a lot of social pressure [in Israel],” Barkan says. ”We’re raised to be soldiers from kindergarten. We’re taught that it’s our duty [to serve in the army] and you’re a parasite or traitor if you don’t want to serve.”

”What is even worse is that people are raised to be deeply racist,” he adds. ”Everything is targeted at supporting [Jewish] privilege as the masters of the land. Supporting BDS means renouncing my privileges in this land and insisting on equality for all.”

Barkan likens his joining of the boycott movement to the ”whites who denounced their apartheid privileges and joined the black struggle in South Africa”.

When I cringe at the ”a-word,” apartheid, Barkan counters: ”Israel clearly falls under the legal definition of the ‘crime of apartheid’ as defined in the Rome Statute.”

‘Never again to anybody’

Some oppose BDS because it includes recognition of the Palestinian right of return. These critics say that the demographic shift would impinge on Jewish self-determination. But Barkan argues that ”the underlying foundation [of the movement] is universally recognised human rights and international law”.

He emphasises that BDS respects human rights for both Palestinians and Jews and includes proponents of a bi-national, democratic state as well as those who believe a two-state solution is the best answer to the conflict.

He also stresses that BDS is not anti-Semitic. Nor is it anti-Israeli.

”The boycott campaign is not targeting Israelis; it is targeting the criminal policies of Israel and the institutions that are complicit, not individuals,” he says.

”So let’s say an Israeli academic or musician goes abroad and he is turned away from a conference or a venue just because he’s Israeli … ” I begin to ask.

”No, no, this doesn’t fall under the [boycott guidelines],” Barkan says.

”Because that’s not a boycott. It’s racism,” I say.

”Exactly,” Barkan responds, adding that the Palestinian call for BDS is ”a very responsible call” that ”makes a differentiation between institutions and individuals and it is clearly a boycott of criminal institutions and their representatives”.

”Whenever there is a grey area,” he adds, ”we take the gentler approach.”

Still, Barkan has faced criticism for his role in the boycott movement.

”My grandmother who went to Auschwitz tells me, ‘You can think whatever you want but don’t speak up about your politics because it’s not nice,’ I tell her, ‘You know who didn’t speak up 70 years ago.'”

Barkan adds: ”I think that the main lesson to be learned from the Holocaust is ‘never again to anybody’ not ‘never again to the Jews.'”

Mya Guarnieri is a Tel Aviv-based journalist and writer.

The views expressed in this article are the author’s own and do not necessarily reflect Al Jazeera’s editorial policy.

 
Source:
Al Jazeera

”The art of divine contentment”?…………..

”The art of divine contentment”?………….. ja, hur skapar man det?

Jag tror att man måste skapa ett heligt rum dit man kan dra sig tillbaka och bara ”vara”, det låter själviskt men som kristen tycker jag att vi (ibland) behöver skydda oss från världens ondska, ett sätt är att inte har tv, slipper se på idiotiska program (Kunskapskannal undantagen) och reklam!

När jag är hos min tjej  blir jag förbluffad. På 3an räknande jag 20st reklam under en paus! De som producerar sådant måste tro att människor är helt korkade… kanske de ………..nej…i alla fall var jag?

Ja, skapar ett heligt rum. Så att ibland när man av nöd (t.ex. arbetet) måste vistas i världensvardag är man lyckligt ovetande om det mesta så att andra ser på en som om man kommer från en annan planet. Avundsjuka säkert! Var i världen men ej av världen.
Ibland kommer jag hem och när jag går och lägger mej (sent) inser jag att jag har inte haft radion på, lyssnat på musik.
Det har varit helt tyst!!! Skönt! Och det händer att jag har  varit på stan och upptäckt att det finns en affär där som inte fanns tidigare och det visste jag inte.. kul! Man måste filtrera bort allt mög som ösas över mänskligheten varje dag. Att vara lyckligt ovetande = divine contentment? Det tror jag.

Att ha ett heligt rum där man kan vara innebär att när man träder ut i vardagen kan man ”älska” människor utan att ha förutfattade meningar. Betraktar alla  som medmänniskor. Att arbeta vid sidan om har sina fördelar. Man missar skitsnacket. Lyckligt ovetande. Divinely content. Kan se på alla med kärleksfulla ögon. Kan man göra detta, ser människor som de är, sköra, osäkra, ensamma, besvärliga, jobbiga m.m. kan man, vet jag, ta de med ro och ett leende.
Må Gud frid och fred gör att du upplever Divine Contentment
Jonathan