Vanligare att ta bort tatueringar
30 Okt 2009 Kommentera
(Se min insändare om ”om företeelsen där det blivit vanligt att kvinnor tatuerar sig ” 05-08-31 Den finns i Insändarmappen)
Vanligare att ta bort tatueringar
Ingen vet hur många i Sverige som är tatuerade, men intresset har ökat på senare år.
Tatueringar görs med bläck och en tunn elektrisk nål. Små, små punkter formar bilderna.
De äldsta bevarade tatueringarna finns på 4 000 år gamla egyptiska mumier.
Till Europa kom tatueringskonsten med kapten James Cook, som inspirerades under sina resor i Polynesien på 1700-talet.
Ordet tatuering kommer från polynesiska ta-tao, som ungefär betyder ”märke på kroppen”. Källa: Nationalencyklopedin
Alissha Loebig var sexton år när hon lät tatuera sig, trots att det inte är tillåtet förrän vid arton års ålder i USA. Hon har lagt tre år på att få bort larven på ryggen, som nu är svår att urskilja.
En taggtråd, ett ankare eller pojkvännens namn.Nu ökar intresset för att ta bort tatueringarna som kändes rätt att göra – då. Alissha Loebig lät tatuera sig som sextonåring och har lagt tre år och tusentals kronor på att få bort den.
Den som väljer att ta bort sin tatuering måste vända sig till någon av landets privata kliniker. Sjukhusen i Stockholms läns landsting står inte för blekning av tatueringar om inte läkaren bedömer att det finns fysiska eller psykiska skäl till det.
Ändå är intresset för laserbehandling stort, enligt de fem kliniker som SvD har varit i kontakt med.
– Varje dag får vi en ny förfrågan. Det är allt från de som tatuerat sig på fyllan till personer som inte vill söka jobb med en synligt tatuering, säger Carina Udd, klinikchef på Stockholm Skincare center.
Sedan några år använder klinikerna en så kallad Q-switched YAG-laser, som spränger färgpigmenten i tatueringen utan att skada huden. Färgen tas sedan om hand av hudens städceller och filtreras i lymfkörtlarna.
Men det tar tid, och därför måste det gå två månader mellan varje behandling. För tatueringar med många färger kan det krävas upp till åtta behandlingar för cirka 800 kronor per gång. Gröntonade tatueringar är mest besvärliga att bli av med.
– Många verkar ta steget att tatuera sig utan att tänka sig för. Det är mycket svårare att ta bort en tatuering än att sätta dit en. Det tar längre tid och kostar mycket mer, säger Mia Hode, chef för Irradia laserklinik i Stockholm.
I de allra flesta fall ger behandlingen inga ärr alls, men den är inte smärtfri. – Det gör ont! I början kändes det som att dra ett rakblad över huden, säger Alissha Loebig. Hon var sexton år när hon följde med en kompis till ett tatueringsställe i Arizona i USA. Det var 1990-tal och grunge-tider, Alissha Loebigs hårfärg växlade från rosa till grön. Hon var piercad på tre ställen och en piprökande larv från Lewis Carrolls saga Alice i Underlandet över högra rygghalvan kändes just då helt rätt. – Men det gjorde fruktansvärt ont, så jag ville inte fullfölja det, berättar hon.
I dag är hon 27 år, studerar till biomedicinsk analytiker vid Karolinska Institutet och jobbar extra som servitris. På ryggen syns ett svagt mönster efter ungdomsåren. Men den visar hon sällan; hon har konsekvent undvikit både korta toppar och bikini.
I tre år har Alissha Loebig genomgått laserbehandling för att få bort tatueringen. – Det var dumt av mig att göra en så stor tatuering utan att riktigt veta vad jag ville. Jag kände till slut att antingen gör jag klart den eller så tar jag bort den, säger hon.
Hon har lagt mellan 15 000 och 20 000 kronor på behandlingarna. – Oj! Jag vill inte ens tänka på det.
Hemma har hon foton på hur larven sakta har bleknat. De bilderna vill hon visa för sina barn den dagen hon får några. Inte för att avråda dem, utan för att få dem att tänka till. – Det gäller att tänka att den ska vara där för evigt, alternativet gör ont och kostar pengar. Och så vill jag försöka få dem att fundera på hur tatueringen kommer att se ut om 30 år – för den åker sakta nedåt!
Hon tycker att tatueringar har gått från att vara rebellernas uttryck till att bli något för alla. Mammor, morfäder, vemsomhelst. Och hon har egentligen ingenting emot det. Alissha Loebig kan till och med tänka sig att skaffa sig en ny.
Men den här gången ska hon tänka igenom det en månad efter att hon har bestämt sig.
– Jag skulle kunna tänka mig en liten, diskret tatuering. En liten fjäril på vristen kanske.
MATILDA HANSSON
Starby och Ängelholms historia
30 Okt 2009 Kommentera
Starby och Ängelholms historia
Följande är en korfattad beskrivning av utvecklingen i Starby och Ängelholm främst under slutet av 1800-talet och en bit in på 1900-talet och omfattar huvudsakligen sådant som är av intresse för att ge en bakgrund åt släktens historia. Den är inte skriven av mig. Källorhänvisningar finns längst ner
Starby Starby socken bestod av de båda byarna Starby och Ugglarp som vid början av 1700-talet utgjordes av sammanlagt 12 13/16 hemmanstal fördelat på tjugotvå hemman med över fyrtiotalet brukningsdelar (gårdar). År 1699 hade Starby socken 140 invånare varav 39 barn under 15 år. Vid samma tid hade Ängelholm en folkmängd av omkring tvåhundrafemtio personer. Vid början av 1700-talet var endast ett hemman i byn i enskild ägo. Två hemman var i kyrklig ägo medan övriga var kronohemman som erlade skatt i form av en ränta till kronan.
1810 fanns här 36 bönder som odlade 263 tunnland jord. Som draghjälp fanns över hundra hästar och 38 oxar. Övriga djur var 75 kor, 50 ungnöt och 113 får. Byn hade en skomakare och en skräddare med vardera två lärlingar, samt en smed. Sex torpare, fem backstugesittare och en tjänsteman bodde också i socknen tillsammans med fyra militärer.
I Starby genomfördes laga skifte 1828-29. Innan dess bestod byn av gårdar som var kringbyggda med boningshuset i norr. Vid skiftet ”sprängdes” byn, flertalet gårdar flyttades ut från byn och gårdarnas ägolotter omfördelades för att man skulle få sammanhängande odlingsytor. (Före skiftet hade t.ex. Starby nr 1 åker och äng fördelade på ett 60-tal platser.)
1855 var invånarantalet uppe i 570 och i början av 1860-talet 626. Genom 1862 års kommunalförordning skildes den kyrkliga kommunen från den borgerliga, vilket gav till resultat att sockenstämman upphörde att existera. Starby kommuns första kommunalstämma hölls 1863. Starby var så egen kommun mellan 1863 och 1951 då det istället tillhörde Ausås kommun. Sedan 1971 är Starby en del av Ängelholms kommun.
1869 fanns i Starby 102 skolpliktiga barn. 1873 var invånarantalet 768. Utflyttning och emigrering till Amerika (totalt nästan 100 personer) sänkte antalet till 743 år 1877 och 524 år 1900. Ängelholm
Är du intresserad av gamla bilder från Ängelholm får du gärna titta på min Vykortssida, och så vill jag tipsa om Hazzesfoto – fina bilder med personliga kommentarer.
TELEKOMMUNIKATION
Ängelholm fick telegraf 1858. Ängelholm fick telefon 1886 med 25 abonnenter. JÄRNVÄG Engelholms första station låg vid Södra Planteringen inom Höja socken, dvs. en bit sydost om sjukhuset. Första järnvägsförbindelsen var Ängelholm – Åstorp – Helsingborg C – Landskrona öppnad 1875-76. Under 1885 öppnades såväl Ängelholm – Kattarp – Höganäs, Ängelholm – Kattarp – Helsingborg F som Ängelholm – Laholm. I och med detta hade järnvägsbron över Rönneås mynning tillkommit och det nya stationsområdet byggts. På så sätt blev också ”Gamla stationen” överflödig. Pyttebanan invigdes 1904, började trafikeras ända till Klippan 1907 och lades ned 1953 som en följd av att Sockerbruket lades ner. I samband med invigningen byggdes också stationen Engelholms Värn ungefär där folktandvården ligger idag.
BYGGNADER, VÄGAR OCH BROAR
Kring 1850 fanns i Engelholm bara 113 bebyggda tomter, alla utom tio med envåningshus. Engelholms hamn började byggas 1852 och blev färdig 1856. En kort tid ledde hamnen till en storhetstid och upp till 20 segelfartyg kunde samtidigt rymmas i hamnen, men efter att öresundstullen upphävdes 1857 flyttades trafiken till hamnstäderna i Öresund. Engelholms tingshus byggdes 1861. Engelholms bro byggdes om 1864 och fick då namnet Carl XV: s bro. Det brandhus som numera finns i Hembygdsparken byggdes på Stortorget, invid rådhuset 1874. Rådhuset blev för litet och 1896 flyttade man till den gård som häradshövding F. Hjort donerat och som låg alldeles söder om nuvarande Åhléns. Den första tegelbruksbron byggdes 1897-98. Man byggde ny järnvägsbro vid Skälderviken och ena delen av den gamla blev Tegelbruksbro, den andra blev Höja bro. Laxgränd blev gata 1927 då ett av husen revs och gränden breddades.
HANTVERK OCH INDUSTRI
Vid mitten av 1800-talet fanns i Engelholm 41 mästare vilka idkade hantverk. Särskilt framgångsrik var kakelugnstillverkningen. Den tidigare så framgångsrika handsk-tillverkningen som även innebar export till Ryssland hade istället minskat kraftigt. Vid 1800-talets mitt fanns ett femtiotal tegelbruk i Skåne. Strax före sekelskiftet finns 138 stycken varav ett tiotal runt Ängelholmsslätten. Från början fanns två tegelbruk öster om Engelholm centrum, men Perssons tegelbruk övertogs av Willans tegelbruk. På Willans Tegelbruk gjordes utöver vanligt tegel även dräneringsrör och takpannor. Bruket drevs under flera decennier av Gotthard Ellerstrand. Sonen Stig tog över tegelbruket efter faderns död. Driften upphörde och bruket revs 1958. Därefter lät Stig bygga tre höghus på området. Sockerbruket byggs 1892, och läggs ner 1953. TIDNINGAR ”Engelholmaren” börjar ges ut 1857, från 1867 regelbundet. Kring sekelskiftet fanns ytterligare tolv tidningar i Engelholm, bl.a Engelholmsposten, Norra Skåne, Båstads tidning, Åby-Klippans tidning, Åstorpsposten, Höganäs-posten och Höganäs tidning. 1928 köper Thure Jansson Engelholmaren och sammanfogar denna 1952 med Landskrona-Posten och Eslövs tidningar samt bildar Nordvästra Skånes Tidningar.
HÄLSO OCH SJUKVÅRD
Lasarettet vid södra vägen byggs 1868. Dr Paulus Thulin verkade som läkare i Ängelholm från början på 1890-talet till sin död 1922. Han hyrde villan vid tegelbruket från 1905, köpte den sedan och byggde till torndelen 1909. Efter Thulins död 1922 bildades AB Dr Thulins Vilohem med Gotthard Ellerstrand som ordförande. SKOLVÄSEN 1872 har Engelholm en egen läroverksbyggnad – gamla samskolan. Folkskolan fick eget hus 1877 då staden köpte Framnäs (nuvarande Hanssons möbler) som tidigare varit kakelfabrik och krukmakeri. ÖVRIGT Engelholms Brunns- och Badanstalt bildades 1879 och man började dricka brunn vid Thorslunds källa.
År 1884 bildades ett bolag som uppförde några villor vid brunnsanstalten Thorslund. Husarskvadronen flyttade 1883 till Helsingborg – befolkningsantalet minskade något men exercisfältet, Gröna Torg blev tillgängligt bland annat för marknader med kreatursförsäljning. Hästar såldes på tingstorget.
Engelholms vattenledning var klar 1909 med vattenreservoar i Rebbelberga. I början av 1900-talet byggs det som senare skall bli Klitterhus.
I september 1944 börjar Skånska Cementgjuteriet bygga ett flygfält i Barkåkra och den 1 oktober 1945 anländer F10 från Bulltofta. Till byggnaderna användes bl.a. tegel från Willans tegelbruk. Nuvarande brandstationen byggdes 1958 i samband med tegelbrukets nedläggning.
Källor
• Inga Bengtsson: ”Engelholmsbygd i gammal tid”
• Engelholms tidnings julnummer 1906-13
• Åke Frödin – Gångna tiders Starby
• Victor Linders – Livet i Luntertun
• Adjunkt Vilhelm Ljungfors släktutredning över släkten Ellerstrand och Ekholmssläkten 1917
• Dagmar Ruin Ramsay – boken om Engeltofta
• Samtal med Siri Silfver född Ellerstrand
• Sverige – Geografisk beskrivning från 1932
”Min far hade en dröm” skriven av Barack Obama
29 Okt 2009 Kommentera
i Böcker
Har kommit halvvägs genom denna bok och är fast besluten att läsa färdigt den. Boken skrevs långt innan Obama blev president vilket tycker jag gör den mer trovärdig.
Den är rätt så svårläst därför att han skriver långa invecklade meningar och eftersom de sedan har översatts från engelska blir de ännu svårare att läsa. För att kunna förstå nyanserna i det han skrivit har jag varit tvungen att läsa om visa stycken flera gånger.
Ibland har jag tyckt att det blivit lite för mycket ”tycker synd om oss förtryckta svarta” men ju mer jag har läst och förstått vad de svarta i USA fått genomgår har jag kommit till en insikt att det som han skriver måste sägas.
Forskare: Gudstro är det enda vetenskapliga
28 Okt 2009 Kommentera
Forskare: Gudstro är det enda vetenskapliga
Det säger Allan Emrén, filosofie doktor i fysikalisk kemi och anställd vid Göteborgs universitet och Chalmers under 35 år.
Allan Emrén har varit involverad i kärnkraftssäkerheten vid svenska kärnkraftverk och driver i dag företaget Nuchem Research AB och hemsidan www.kunskapomgud.se.
Redan som elvaåring läste han avancerad litteratur i fysik och geologi.
-Jag kallade mig ateist eftersom naturvetenskapen verkade ha svar på alla frågor, men så lyssnade jag till ett radioföredrag av min idol Knut Lundmark, chef för Astronomiska observatoriet vid Lund universitet.
Lundmark sa att Bibelns skapelseberättelse på många punkter stämmer med vetenskapliga slutsatser, något Emrén undersökte och fann vara sant.
-Numera kan jag inte ens tvivla på Gud. Det finns alltför mycket som är oförklarligt utan en skapare.
Förlegad världsbild Många svenskar har en förlegad världsbild, menar han, upptäckter som gjorts under 1900-talet har inte gått in. Kvantfysiken har öppnat perspektiv som till och med Einstein hade svårt att tro på, till exempel att människan skapar när hon tittar ut i rymden.
Einstein menade att det var så bisarrt så det måste vara fel, men efter hans död har forskare utfört experiment som visat att kvantfysiken hade rätt.
Skapelsen i snapshots I dag beskriver fysiker världens tillblivelse med ekvationer och matematiska samband, fram till själva skapelseögonblicket då fysiken inte längre räcker till.
Men om en människa för flera tusen år sedan fick en uppenbarelse om skapelsen och blev ombedd att skriva ned den, hur skulle det ha sett ut? Ekvationer skulle ingen begripa, de skulle snabbt vara glömda.
-Jag tror personen fick se skapelsen i snapshots. Han fick besöka olika tidsepoker som han kallade dagar, och skrev ned vad han såg så noggrant han kunde.
Rena förfalskningar Allan Emrén har grundligt undersökt Bibelns skapelsetexter och anser att Bibelkommissionens översättning delvis är rena förfalskningen. Det verkar som översättarna ville att läsarens tankar skulle gå till den världsbild som rådde för flera tusen år sedan.
-Bibelkommissionen var nog övertygad om att skapelseberättelsen inte har något med verkligheten att göra och valde ord som passade den föreställningen.
Till exempel borde ordet som är översatt med ”himmel och jord” ha översatts med ”universum”. Orden som översatts med ”öde och tom”, ”tohu va bohu”, betyder ”utan form, omätbar”.
Det står alltså i Bibeln att skapelsen inte hade någon form, precis som vetenskapen ser på saken i dag: Universum var mindre än en atomkärna, men vaknade långsamt till liv och fylldes med vätgas under ett tillstånd av mörker, död och kaos.
-Ordet ”väte” kände man till först på 1700-talet, hur skulle då betraktaren beskriva det han såg? Väte betyder vattengörare, att beskriva universums materia i form av vatten vore det mest naturliga.
Sannolikhet och kvantfysik Först när Gud sade sitt ”Varde ljus” hade universum blivit tillräckligt stort för att ljuset skulle rymmas, och då var universum cirka trehundratusen år, enligt Emrén.
Hans teori om livets uppkomst bygger både på sannolikhet och kvantfysik, och den stämmer med Bibeln. Han menar att andra teorier inte fungerar, man hamnar i orimliga sannolikheter om man försöker göra beräkningar på dem.
-Majoriteten av forskare tycker inte alls det är underligt med liv, men det beror på att de aldrig brytt sig om att undersöka möjligheterna. De förutsätter att liv måste ha kunnat uppstå av sig självt eftersom det finns, men det är en kolossal massa egenskaper som måste samverka för att liv ska bli möjligt. Sannolikheten att livet skulle uppstå utan en skapare är försvinnande liten.
Hans slutsats blir att Bibelns skapelseberättelse är given av Gud, det är orimligt att tro att den skulle vara en saga.
Kortfattat återberättad -Det finns luckor i berättelsen, ungefär som när man kortfattat återberättar ett längre skeende, men berättelsen stämmer med hur vetenskapen ser på livets uppkomst och utveckling i dag.
Det betyder, menar Allan Emrén, att Gud verkligen bryr sig om människor. Och att människan gör väl i att söka Gud och lyssna till Hans ord.
Kerstin Doyle
Reporter
// kerstin.doyle
dagen.se
08-619 24 40
Boken ”Vardag vid vägspärren” beskriver Palestina/Israel konflikten
28 Okt 2009 Kommentera
i Böcker som jag skulle vilja läsa, Palestina / Israel konflikten
Vardag vid vägspärren
Demonstrationståget är modell mindre och de flesta i det är unga. De kommer från Nablus på Västbanken och är på väg mot en av alla israeliska vägspärrar. Plötsligt beskjuts de.
Bildmaterial
Johanna Wallin.
Bild : Stig Hansén
BOKEN. Det kom ingen varning från vakttornet, det bara kom skott. Och det hände en vardag, vilken dag som helst, och det är just det vardagliga som gör att jag tycker om Johanna Wallins reportagebok Jag går aldrig ensam mer.
Hon, som är född 1976 och uppvuxen i Uppsala, kom för två år sedan till Västbanken som en del av ett internationellt följeslagarprogram: hon och de andra är bland annat vid gränsövergångar och vägspärrar och hoppas genom sin närvaro göra livet i de ockuperade områdena mer drägligt.
När den förutbestämda tiden där var över, så stannade hon. Och skrev. Och det är berättelser som hennes som gör att vi förstår lite mer av konflikten mellan palestinier och Israel, också när det som här är palestiniernas röst som hörs mest.
Nyhetstelegrammen behövs, de rapporterar om antal dödade och sårade. Men Wallin gör att vi ser också det andra: Möten mellan folk som aldrig träffats. Den fuktiga havsluften som ligger som ett tjockt täcke över allt. Id-kort som är lika med livet. Barn- och ungdomscenter som drivs av frivilliga lärare.
Det finns också en personlig botten i den här berättelsen: hennes pappa, som är jude, försvann tidigt ur hennes liv och nu söker hon honom. Berättelsen om honom ligger mellan kapitel som handlar om annat, men han är närvarande i vartenda andetag. Wallin vet inte hur mycket hon efterkonstruerar när hon ger oss episoderna och anekdoterna från tiden med pappan, så i grund och botten är han en gåta. Hon fick veta först sent att han lämnat Uppsala, rest tillbaka till Israel och gift sig med en kanadensiska. ”Jag hade någon att sakna, någon som uppenbarligen inte brydde sig om mig det minsta. Hur skulle jag kunna finna frid med den vetskapen?”
Frid. Fred. Och så är det åter bara en vanlig dag i Palestina. Det vanliga helvetet. Muren. Eltillförseln som stoppas. Ännu en palestinsk pappa som känner av förtrycket.
Och så Johanna Wallins pappa. Någonstans. ”Om vi möttes i dag, hur skulle du se mig då?”
Efter denna fråga kommer insikten som får den här kärleksfulla reportageboken att växa: ”Jag vet att hur man behandlar andra avgör vem man själv är.”
Så enkelt, så svårt.
Stig Hansén
” Krigets rötter”En bok som handlar om Palestina/Israel konflikten
28 Okt 2009 Kommentera
i Böcker som jag skulle vilja läsa, Palestina / Israel konflikten
Krigets rötter
Bildmaterial
BRENNAN LINSLEY
LEFTERIS PITARAKIS
Sören Wibeck. Anders Brunkert
Ett land två folk Israel Palestina – konfliktens historia
Sören WibeckHistoriska Media
Morgonbön 091028
28 Okt 2009 Kommentera
i Böner
Morgonbön
091028
Allsmäktige Gud, vi kommer inför dej idag och vill tacka dej för allt som du gjort.
Vi vill tacka dej för din underbara skapelse som vi dagligen får uppleva.
Tack för höstens undrar. Hjälp oss att se det som finns runt omkring oss, att stanna upp och njuta av de små ting som är så små men ändå så stora.
Hjälp oss att bli lika berörda i våra möten med människor. Att bli påminda om att de är våra medmänniskor, och att vi ska vara mot dem som vi skulle vilja bli bemötta.
Tack Fader för att du har visat oss just vem du är genom att komma till oss genom din Son Jesus Kristus.
Tack Gud för att du har sänt din Heliga Ande till oss för att ge oss kraften och visheten som vi behöver för att sprida budskapet om din kärlek till andra,
för att hjälpa människor inse vilka vinster de kan få genom att dela med sig av sin tid, sig själv och pengar med dem som verkligen behöver det.
———
Vi ber för de som inte har det lika bra som vi har det, för de som är ensamma, sjuka, uppgivna och utstötta.
Vi ber för de i andra länder som lider på grund av krig, och naturens grymheter.
————
Jesus hjälp oss,
att lära av det som du gjort och sagt så att vi kan förstå hur och varför vi ska bryr oss om våra medmänniskor,
att förstå att vi alla har ett ansvar att arbeta för en förändring av attityder bland människor i vår närhet, bland dem som har makten att bestämma i vår kommun, vår Riksdag och andra länders regeringar
——-
Käre Gud, fyll oss nu med din Heliga Ande så att inga av oss kommer att gå härifrån idag utan att bli berörda och få lust att följa i Jesu fotspår.
Amen
Aftonbladets artikel om Frimurareordernen i Sverige
28 Okt 2009 Kommentera
Succéförfattaren Dan Brows nya roman kommer att sälja i miljonupplaga. I ”Den förlorade symbolen” kidnappas en viktig man i den mytomspunna Frimurareorden.
I verkligheten i Sverige har det anrika sällskapet 15 000 medlemmar.
Aftonbladet granskar i dag det slutna brödraskapet.
Här möts maktens män – i smyg
15 000 män är med i Frimurareorden i Sverige – men ingen vet vad de gör
De säger själva att de är kristna män som vill bli bättre människor.
Kritikerna kallar det ett slutet, elitistiskt sällskap, rentav en fara för demokratin.
Ännu 274 år efter grundandet i Sverige vet vi väldigt lite om Frimurareorden.
Och då har sällskapet ändå blivit betydligt mer öppet på senare år.
Det är sedan sju år tillbaka till exempel inte längre hemligt vilka de drygt 15 000 medlemmarna i Frimurarerorden är.
Vem som helst kan vända sig till organisationens huvudkontor i Stockholm och för 190 kronor få sällskapets matrikel med alla män som ingår i nätverket.
– Vi kom fram till att eftersom vi är en öppen organisation så ska vi inte ha någonting att dölja. Det var inget svårt beslut att offentliggöra medlemmarna, säger Frimurareordens informationschef Lars von Knorring.
Det finns även en hyfsat upplysande hemsida. Och inte ens hemligheterna om de gamla riterna med likkistor, dödskallar, värjor och latinska fraser är helt bevarade.
Mystiken rör snarare vad som händer när män med makt samlas och ägnar sig åt sina konstiga riter.
Vilka lojaliteter uppstår när ortens polismästare, bankdirektör, chefredaktör och landshövding träffas regelbundet i slutna rum?
Inte för kvinnor
För det har alltid varit och är än i dag män med positioner som ingår i Frimurareorden. Jag öppnar matrikeln på måfå och hamnar hos ”Kapitelbrödraföreningen Den Gyllene Kronan” i Karlskrona.
22 medlemmar. Yrken som ingenjör, löjtnant, företagsledare, kamrer, direktör, poliskommissarie och disponent.Kvinnor göre sig icke besvär. Inte heller muslimer eller judar, sällskapet är kristet.
– I mindre samhällen kan man få förmånligare lån på villan eller avancera inom företaget genom medlemskapet. Människor får inside information som de inte fått tillgång till annars, säger kulturhistorikern Charles Petruson.
– Men orden hade ett helt annat inflytande förr i världen. Det har funnits kopplingar rakt in i kungahus och regeringar. I dag är det en ganska oförarglig organisation.
Detta vet naturligtvis frimurarna. Trots – eller kanske tack vare – detta fortsätter de att odla sin mystik.
Tystlåtna medlemmar
När Lars von Knorring har pratat klart om organisationens nya öppenhet förklarar han att ”hur systemet pedagogiskt är uppbyggt är hemligt”.
Och medlemmarna är allt annat än pigga på att prata om sitt engagemang.
– Det här handlar om mitt privata sökande. Det är inget jag gör offentligt, säger artisten Lasse Berghagen.
Men varför så hemlighetsfull?
– Vissa saker håller man helt enkelt för sig själv.
Anders Björck, före detta moderat försvarsminister och landshövding, är lika tystlåten.
– Om jag pratade med journalister om det här så skulle jag inte få göra något annat, säger han.
Tre ord är vägledande
Henrik S Järrel, tidigare riksdagsledamot och tv-profil, är lite mer öppen. Han berättar, inte utan stolthet, att han nått den elfte och högsta av ordens grader.
– I de högre kretsarna är vi många som har viss beklädnad under våra möten.
Annars är det mörk kostym och slips som gäller.
Inte heller Järrel vill avslöja hur ritualerna ser ut. Han pratar lite kryptiskt om att det handlar om självfostran.
Hemsidan antyder dock en del. Tre ord är vägledande: Personlighetsutveckling, gemenskap och barmhärtighet.
”Medlemmen genomgår nämligen en utvecklingsprocess, där ritualer, ceremonier och symboler steg för steg vidgar horisonten mot en rikare idé- och tankevärld.”
Skänker miljontals kronor
Detta låter ju som vilket new age-flum som helst, ett intryck som stärks av att de lokala sällskapen heter saker som Solatini Andreas bröder, Bifrost, Unitas och Arcturus.
Men inte ens ceremonierna är särskilt hemliga längre. 1995 avslöjade den norske teologen Sverre Dag Mostad detaljerat riterna, med gester, knackningar, lösenord och mer makabra detaljer som dödskallar, kistor och svingande med värjor.
Dessa konstigheter är dock, i rättvisans namn, inte det enda frimurarna ägnar sig åt.
Välgörenhet är centralt. Varje år skänks cirka 30 miljoner kronor till framför allt forskning, pengar som tas ur fonder som bröder byggt upp under århundraden.
Kungen är ’överbeskyddare’
Nästa år firar Frimurareorden 275 år i Sverige. Förargligt nog utan Kung Carl Gustaf som stormästare. Han avstod att ta över titeln efter prins Bertil. Därmed bröts en drygt 200-årig tradition av att en kunglighet innehar posten. Efter vissa diplomatiska turer gick dock kungen med på att vara ”överbeskyddare”.
Du ska vara man och kristen
Den som tror att sällskapet är på väg att dö ut har fel. Medelåldern är för all del ganska hög, cirka 47 år, men antalet medlemmar har ökat med ett par tusen sedan år 2000.
– Den stressade nutidsmänniskan behöver ett andrum, förklarar informationschef von Knorring.
Så hur blir du medlem?
Du ska vara man, minst 24 år, kristen, ”känd för ett redbart leverne” och ha två invalda som går i god för dig.
Regal skeppet Vasas öde
27 Okt 2009 Kommentera
Regal Skeppet Vasa
Skeppet sjunker!
Det tidiga 1600-talet var en tid då Sverige expanderade i Östersjöområdet. En grundsten i imperiebyggandet var en slagkraftig flotta. Under 1620-talet var Sverige i krig med Polen och 1625 beställde den svenske kungen Gustav II Adolf nya skepp. Ett av dem fick namnet Vasa.
Vasa byggdes på Stockholms skeppsgård under ledning av holländaren Henrik Hybertsson – en erfaren skeppsbyggare. Och det behövdes erfarenhet. Vasa blev ett av sin tids mäktigaste krigsfartyg, bestyckat med 64 kanoner på två kanondäck. Den 10 augusti 1628 seglade Vasa ut på sin jungfrufärd. Det var en söndag och mycket åskådare befann sig kring Stockholms stränder för att få en skymt av det mäktiga fartyget. Bland åskådarna fanns även utländska ambassadörer – Vasas jungfrufärd skulle bli ett propagandanummer för det ambitiösa Sverige.
Resan började vid nuvarande Slussen. Vasa hissade segel och sköt salut – svensk lösen (två skott). Men redan efter bara några minuters seglats krängde skeppet till, rätade sig något – och krängde till igen. Vatten forsade in genom de öppna kanonportarna. Och Vasa sjönk! 30-50 av de cirka 150 personerna som befann sig ombord avled. Efter bärgningen 1961 har det hittats rester av 25 skelett.
Vid tiden för Vasas förlisning befann sig kung Gustav II Adolf bland slagfälten i polska Preussen. Först efter två veckor fick han reda på vad som hänt. Kungen skrev att katastrofen måste bero på ”oförstånd och oaktsamhet” – de skyldiga skulle straffas. Ansvariga sjöbefäl och skeppsbyggare kallades till förhör på Stockholms slott.
Vaför sjönk Vasa?
På 1600-talet fanns inga tekniska beräkningar av fartygs stabilitet. Det hände ofta att framför allt krigsskepp kantrade och sjönk. Deras last – kanonerna – var ju placerade högt uppe i skeppet, till skillnad från handelsfartyg som stuvade lasten långt ner.
Istället för beräkningar hade skeppsbyggmästarna så kallade bestick. Det var bestämda proportioner som ansågs ge ett skepp goda egenskaper. Besticken för Vasa var anpassade för skepp med ett kanondäck. Men Vasa förde två kanondäck – och med likadana tunga 24-pundiga kanoner både på det övre och det undre kanondäcket (det normala för skepp med två kanondäck var betydligt lättare kanoner upptill). De vedertagna proportionerna stämde inte längre – Vasa var för stor.
Längst ner i Vasas hålskepp fanns många ton barlast – stora stenbumlingar. De skulle ge skeppet nödvändig stabilitet. Vasa sjönk därför att barlasten inte räckte till som motvikt till kanoner, virke, master och segel.
I förhören efter Vasas förlisning framkom att ett stabilitetstest föregått seglatsen. 30 man hade fått springa fram och tillbaka över översta däck medan skeppet låg nedanför slottet. Närvarande var amiralen Klas Fleming – en av flottans mest inflytelserika män. När de 30 karlarna sprungit fram och tillbaka tre gånger höll skeppet på att kantra. Amiral Fleming stoppade provet – men lät ändå Vasa segla ut på sin jungfrufärd.
Vems var felet?
Amiral Fleming. Delvis. Han hade kunnat stoppa skeppet efter krängningsprovet. Å andra sidan var hon då redan färdigbyggd.
Kung Gustav II Adolf. Delvis. Han ville ha ett stort skepp med så många och tunga kanoner som möjligt. Han hade godkänt skeppets mått.
Skeppsbyggmästare Henrik Hybertsson. Delvis. Han byggde Vasa som om hon var ett skepp med ett kanondäck. Å andra sidan var han en skicklig skeppsbyggare som gjort många framgångsrika fartyg tidigare.
Sjömännen på Vasa. Enligt en ny teori kan Vasas förlisning bland annat lastas på sjömännen ombord. De seglade ett nytt skepp med öppna kanonportar – och Vasa sjönk då vatten rusade in genom dessa. Det bästa hade varit att prova det nybyggda skeppet med kanonportarna stängda. Ett instabilt skepp kan byggas om.
I själva verket kan man inte lasta någon enskild person för Vasas förlisning. Orsaken till katastrofen är istället 1600-talets bristande teoretiska kunskaper i konstruktionen av skepp. Vasa var något nytt – ett tekniskt experiment. Efter Vasa byggdes många framgångsrika skepp med både två och tre batteridäck. Man lärde sig av Vasa och gick vidare.
Förhören komplicerades av att Vasas byggherre Henrik Hybertsson hade avlidit året innan jungfrufärden. Istället hölls hans bror och kompanjon Arendt de Groot ansvarig för bygget. Men troligen fälldes ingen såsom skyldig till Vasas undergång. Förhörsledarna konstaterade att skeppet troligen var väl byggt – men fel proportionerat.
© VASAMUSEET Telefon: 08-519 548 00 Adress: Box 27131 102 52 Stockholm
Vill du lämna synpunkter? » Kontakta oss Vasamuseet är en del av Statens maritima museer
David mot Goliath Israel år 2009
26 Okt 2009 Kommentera
i Palestina / Israel konflikten
David mot Goliath Israel år 2009
